Avsked av mina älsklingar!
Tidigt imorgon bär de av till stockholm.
Alltid när jag skall fara blir jag helt ur balans... Det är lite för länge att vara hemifrån när man har tre barn
och allt annat att ta hand om.
Förr trodde jag att jag visste vad ångest var, men det gjorde jag inte...
Det som jag tolkade till ångest var att känna sig deppig eller nere, men sen jag börjat studera i stockholm
har jag fått lära mig vad äkta ångest är.
Jag upplever att min ångest inför att vara borta en vecka är positivt och lärorikt eftersom jag jobbar med människor. Jag blir ödmjukare som människa och har lättare att förstå en annans persons illamående. Jag har också lärt mig att
-inte ge upp
-det är lätt att ta sig fram
-hitta mitt inre lugn
-allt går med rätt inställning
-värdesätta det jag har
-jag kan allt jag vill
-fokusera
-vara stolt över mig själv
-vara tacksam
-förstå mina gränser och brister
Mycket annat har jag också lärt mig...
Det är också riktigt hälsosamt att barnen och pappa får tid för varandra och bygga på relationen till varandra.
Ångesten jag får pågår i ca 1 vecka före jag skall resa tills jag är framme. När jag väl är där går det riktigt bra och studierna är intensiva.
Ikväll har vi haft besök av Saul och Karin.... alltid lika roligt att umgås med dem. Jag trivs i deras sällskap!
Kom just hem... Har fört mina älsklingar till mommos där dom skall övernatta. Jag reser tidigt imorgon och Dani skall också på arbetsresa så han måste starta tidig han också.
LOVE*LOVE*LOVE*LOVE*LOVE*LOVE*LOVE*LOVE*
Oj, vad det skall bli roligt att få lära sig meeera, meeera...
